Idag får jag tvinga mig själv att stanna hemma från gymmet. Har varit där två dagar i rad i brist på annat. Får ta det lite lugnt emellanåt också. Men det har väl med mitt jäkla dilemma å göra. Typsikt att man aldrig är nöjd.

Under dieten var jag bekymrad och upprörd emellanåt för att jag inte gick ner så snabbt som jag hoppats även om jag för sjutton gått ner en hel del. Det är inte fy skam med 16 kilo på 10 veckor. Så skärpning. Sen var jag hur lycklig som helst över att få börja äta riktig mat. Men nu är jag asrädd för att gå upp i vikt. Det spelar ingen roll hur mycket men tanken på att gå upp litegrann skrämmer mig och ger mig ångest. Som jag skrev om den lilla mängden kebabkött, pommes och sås jag åt ändå var jag tvungen att springa till gymmet och göra av med 450 kalorier och åt inget mer den dagen. Tankarna fortsätter...

Mormor vill bjuda på lunch på torsdag, imorgon, och vill gå och äta kinamat. I vanliga fall inte mig emot, kanske inte nu heller förutom att jag planerar att gå till gymmet före vi käkar och sedan på kvällen efter är ju mitt favorit pass. T.o.m. Gabi har fått börja dra i min träningsbroms då hon varit likadan och det hjälper inte. Måste få rätsida på detta alltså.

På lördag är jag bjuden på middag, jag och några tjejkompisar ska träffas och käka. Tanken var att ta ett glas vin till maten men ju mer jag tänker på det desto mindre vill jag dricka det där glaset vin pga kalorierna, då kanske jag ska träna på lördag också? Inte svårt att märka felet i min tankegång just nu. Måste få rätsida på detta tror jag. Hur ska det annars bli när jag ska börja gå från 1 vanligt mål mat denna vecka till två nästa. Kommer få bo på gymmet ;).